Smygmaskvirkning

Smygmaskvirkning
-kort sammanfattning av mina egna erfarenheter


Smygmaskan - den minsta virkmaskan. När man virkar "som vanligt" används den till att avsluta varv eller att förflytta virkaktiviteten till ett annat ställe - och i båda dessa fall vill man att den ska synas så lite som möjligt, helst inte alls. Kanske är det därför folk ibland blir förvånade över smygmaskvirkning som idé - att virka hela grejer med bara smygmaskor. Maskorna är ju så små, hur kan man nånsin bli färdig med ett enda projekt? 
Ändå är det ju en teknik som faktiskt används och bevisligen blir sakerna färdiga! Bland annat finns ju en folklig smygmasktradition, den handlar i stort sett om att virka vantar.
På ravelry finns en grupp för smygmaskvirkning och smygmaskvirkare.

Det finns en bok på svenska som handlar om smygmaskvirkning. Den heter så lämpligt just "Smygmaskvirkning", och är skriven av Kerstin Jönsson. Jag har lärt mig massor av den och det är naturligtvis fantastiskt att den finns! All heder åt författaren. Den innehåller många fina vantmönster och är en bra grund till att förstå den traditionella smygmaskvirkningen.

Det jag skriver här om smygmaskvirkning har jag kommit fram till genom år av virkande och testande. Och jag påstår verkligen inte att jag är "färdig", att det här är något "slutresultat" eller att tekniken är färdigutvecklad! Det mesta är förmodligen fortfarande ogjort.

Skillnaden när man virkar bara med smygmaskor mot när de använd i "smygsyfte" är  1) maskorna måste vara större, och 2) man virkar i bara ena maskbågen. Då funkar det! När man virkar i en maskbåge och smygmaskan är stor, dras den ut och blir lika användbar som vilken annan maska som helst.

Traditionellt används till smygmaskvirkning en särskild smygmaskvirknål.


Den är kort, bred och platt med liten krok längst upp. De här på bilden är nytillverkade i den gamla stilen, och de säljs av dem som förespråkar smygmaskvirkning på det gamla sättet. Jag tillhör inte dem! Varför ska vi fortsätta att göra något exakt som det gjordes förr? Varför ska vi tro att det är det bästa sättet? Varför ska vi inte tillåta utveckling på just det här området?
Man kan uppskatta de gamla grejerna och ha respekt för människorna som arbetade med dem! Men det betyder inte att man måste fortsätta att göra på samma sätt för alltid i framtiden.

Till exempel provade jag den traditionella virknålen, men tyckte att den var för begränsad. Formen är till för att man ska kunna göra maskorna olika stora genom att dra garnet olika långt upp på nålen, därigenom hävdas det av förespråkarna att en och samma virknål passar lika bra till alla olika garner och olika virkprojekt. Man håller den inte som en vanlig virknål i handen utan på ett helt annat sätt.
Som jag ser det, är man med den gamla sortens smygmasknål i stort sett begränsad till att virka runt, runt - göra vantar. Med en vanlig, "pennformad" virknål kan man göra så mycket mer!


Hur blir maskan stor?   På många ställen läser jag om hur viktigt det är att virka löst när man smygmaskvirkar. Hur löst? kan man fråga sig.

Vad är virkfasthet? Hur många maskor man har per längd färdigvirka yta. När det gäller så kallad "vanlig" virkning så är det alltid utskrivet noggrant i alla mönster vilken virknål man ska använda, tex 1,5 mm eller 3 mm eller något annat, för att få den rätta virkfastheten till just den virkningen. Alla vet att det blir skillnad mellan en sak som är virkad med 1,5 mm och en virkad i samma garn med en 3 mm virknål. För att tjockleken på virknålen, diametern, avgör hur stor varje maska blir.
När man läser om smygmaskvirkning gäller detta plötsligt inte! För mig obegripligt.
Då ska garnet hållas löst i handen utan spänning, eller varje maska ska dras ut eller förlängas utöver den storlek som man får av virknålen. Maskan ska formas "på fri hand"!
 Det kan uttryckas så här:
det som är det speciella med virkade smygmaskor är att man drar upp maskan en bit på virknålen, så att virkningen blir lös.
eller så här:
När man har stuckit virknålen genom maskan från varvet innan, och gjort ett omslag om nålen och dragit genom, då ska man göra en lång maska, eller att man säger en LÖS maska.

Jag har skrivit om detta tidigare. Det var då jag just hade upptäckt den här skillnaden, och blev så förvånad och förvirrad. När jag för visst antal år sedan började smygmaskvirka var det helt självklart att virka på med samma garnspänning i handen som jag redan var van vid. För att resultatet inte skulle bli alltför tätt och hårt så bytte jag virknålsstorlek uppåt och uppåt tills jag var nöjd.
Hur det funkar att virka med den gammaldagsa platta smygmaskvirknålen vill jag inte gå in på eftersom när man använder den så virkar man på ett helt annat sätt. Jag provade ju den också från början och tyckte inte det funkade alls.

Och den där maskan som ska dras ut på fri hand: den kan ju råka dras ut olika mycket från person till person. Alltså är det ett osäkert projekt både att skriva mönster och att läsa mönster för smygmaskvirkning. Mönsterskrivaren har ett handlag, den som läser ett annat = samma virkfasthet går inte att uppnå med samma virknål. 
Dessutom måste man dra exakt lika mycket i garnet för varje maska, vilket kräver massor av träning innan man får det jämnt och snyggt.

Om man smygmaskvirkar med en vanlig virknål, stor storlek, gärna med extra spetsig topp, och virkar med samma handlag och garnspänning som man redan är van vid från annan virkning, så vinner man fördelar:

1. Den som redan kan virka "som vanligt" kan omedelbart börja smygmaskvirka utan att resultatet blir ojämnt. Maskorna blir jämnstora utan att man behöver träna in ett speciellt smygmaskvirkningshandlag.
2. Mönster för smygmaskvirkning blir lättare att skriva och läsa rätt.




Forma en virknål

Man kan spetsa till toppen av en vanlig köpt trävirknål så den blir mer passande för smygmaskvirkning.

Till vänster: råmaterialet, en köpt virknål. Sämsta sorten, verkligen, men möjlig att förändra! Till höger: slutresultatet: en omformad virknål bättre anpassad för smygmaskvirkning! Jag har markerat den viktigaste skillnaden, nämligen hur trubbig den första är och hur mera spetsig den andra är.

Det ser likadant ut från vilket hål man än ser på dem.


Verktygen jag använder för att anpassa virknålen är en mattkniv och två olika sandpapper, ett grövre och ett finare. Man kan naturligtvis använda vilken kniv man vill, den som man själv är van vid.



Steg 1. Obearbetad trävirknål. Se så lång spetsen på kroken är. Det tycker jag är helt onödigt, trasslar bara in sig i garnet. I stället vill jag ha den spetsig längst upp för att komma in i maskorna...



Steg 2. Med kniven karvar jag bort en del av toppen och "näbben".



Steg 3. Sedan slipar jag med sandpapperen, först det grövre och sedan det finare tills spetsen är så slät att inget garn hakar fast någonstans. Jag brukar också olja in den med olivolja eller vanlig matolja.

Steg 4. Nu måste virknålen användas! Det gör den till slut så blank och fin som du vill ha den.  Kanske upptäcker du att den måste slipas lite ytterligare och oljas in igen.

Jag täljer helst egna virknålar av alla möjliga olika träslag, och så att jag ska ha en i varje storlek.


Olika smygmaskor


Bilden här visar fyra olika grundläggande ställen att placera smygmaskan. I alla fyra fall virkas den bara genom en maskbåge. Stick nålen under en maskbåge, omtag, dra igenom båda öglor på nålen, en smygmaska färdig.
Hur resultatet ser ut visas längre ner.

1. Virka som vanligt (framifrån) i främre maskbågen.
2. Virka som vanligt (framifrån) i bakre maskbågen.
3. Virka avigt i främre maskbågen: Håll garnet framför virknålen och för virknålen bakifrån genom främre maskbågen mot dig när du virkar.
4. Virka avigt i bakre maskbågen: Håll garnet framför virknålen och för virknålen bakifrån genom bakre maskbågen mot dig när du virkar.

Hur man håller garnet framför virknålen när man gör de aviga maskorna. (Här en avig virkad i främre maskbågen.)



Olika smygmaskvirkningar

1. Rundvirkning, det traditionella sättet. Man virkar runt i ring. Man vänder alltså aldrig arbetet utan har rätan mot sig hela tiden.

1.1) smygmaskor i främre maskbågen  = vertikala maskor

Exempel: De traditionella vantarna är virkade så här och får det här typiska utseendet.


Baksidan ser ut så:



 1.2) Smygmaskor i bakre maskbågen. = horisontella maskor


Exempel: den obligatoriska nederkanten på de traditionella vantarna.


Anledningen till att såna här traditionella vantar alltid har en kant virkad med några varv i bakre maskbågen är att annars rullar vantarna upp sig.
Baksidan ser ut så:


 1.3) Man kan förstås blanda de här två till olika reliefmönster. Tex i sicksack, nedan, eller diagonaler som i mössan Ester som jag virkat efter mönster av Monica Schulz:







2. Varvvirkning.
Man vänder virkningen vid varvets slut och virkar fram och tillbaka.

2.1)Det vanligaste som har blivit ganska populärt är att virka fram och tillbaka i bakre maskbågen. Det är väldigt lätt, man hittar lätt rätt ställe att sticka virknålen. Och det blir väldigt elastiskt, detta är resår! Om man inte drar ut det blir det väldigt tjockt eftersom varven lägger sig liksom på varandra. Elasticiteten funkar på höjden dvs tvärs över varven, därför virkar man oftast saker på det andra hållet än normalt.
Båda sidorna ser likadana ut på det här arbetet, man kan välja vilken sida man vill till framsida.


Ovan en provlapp med ca 22 varv - 11 "ribbor" med en "dal" mellan varje.
Nedan samma provlapp, vänd på tvären och utdragen till nästan dubbla längden. Fortfarande 11 "ribbor". När man släpper efter så drar den ihop sig igen.


Exempel: massor av mössor - och annat. För att utnyttja teknikens fördelar - elasticiteten - går varven uppifrån och ner, och nerifrån och upp i stället för runt huvudet.



Jag använder virksättet till all slags resårvirkning - sockskaft,


handledsvärmare,


 muddar på vantar,

(resten av vanten är rundvirkad)

benvärmare:




2.2) Virka fram och tillbaka i främre maskbågen. Även denna virkning ser likadan ut på båda sidor. Den är också elastisk nästan i samma grad som 2.1.



Exempel: randiga sockar. Dessa är virkade helt och hållet i främre maskbågen. På de vita sockarna längre upp med flätmönster på sidan är nedre delen, själva foten, gjord i främre maskbågen.




2.3) Sedan kommer två exempel på virkningar som virkas fram och tillbaka, men inte görs lika på fram- och baksidan. Först denna: Varv ett virkas i bakre maskbågen. Vänd. Varv två virkas avigt i främre maskbågen.
Resultatet påminner om när man virkar runt i bara bakre maskbågen, fast här syns det att maskorna lutar vartannat varv åt ena hållet och vartannat varv åt andra hållet.


Ovan - framsidan. Nedan - baksidan. Man kan naturligtvis välja vilken sida man vill att kalla framsida resp baksida. 


Exempel: Huvuddelen av dessa halvvantar är virkade i detta mönster. Varven går nerifrån och upp, uppifrån och ner.



 2.4) Sedan den populära slätaste virkningen kallad "F/iB" av de engelskspråkiga. (F betyder smygmaska i främre maskbågen, iB betyder avig smygmaska i bakre maskbågen.) Varv ett virkas i främre maskbågen, och varv två avigt i bakre maskbågen. På det sättet härmar denna varvvirkning utseendet hos 1.1 "smygmaskor i främre maskbågen, rundvirkat" - genom att alla maskor är vertikala på framsidan.
Detta virksätt rullar ihop sig om man virkar bara en platt bit utan andra maskor/maskkombinationer omkring. Tex kan man göra en kant runt om av maskor i bakre maskbågen. Problemet löser sig av sig själv om man gör tex sockar eller vantar, då det spänner ut sig själv, eller spänns ut av att man tar det virkade på sig.

Exempel: insidan av mina lodjursvantar! Alltså inte insidan som om man vänder dem utochin, utan den sidan av vanten som sitter på handflatan. Dessa vantar är virkade så att varven går runt handen, men jag har vänt i sidan och virkat vartannat varv så att säga tillbaka i stället för att virka runt åt samma håll. Anledningen var att jag gjorde ett tvåfärgat mönster på vantens översida men jag ville inte ha dubbelt garn på insidan av handen, ville ha den smidigare. Det gula kunde då följa med på halva varvet och utelämnas på andra halvan.
Varje varv består av 19 smygmaskor virkade med en 8 mm virknål och 19 fasta maskor virkade med en 4 mm virknål, och hela varvet har samma höjd. Detta är något som folk ibland inte tror när jag berättar det - att smygmaskan (virkad med 8 mm i bara en maskbåge) är lika hög som den fasta maskan (virkad med 4 mm under båda maskbågarna).




Jag har också nyligen gjort ett par sockar med denna maska/maskkombination på fotdelen av sockan.


På baksidan (nedan) ligger maskorna horisontellt.




Exempel: Två par sockar där jag använt baksidan som framsida.Samma maskkombination alltså, men jag har vänt på den.

I båda fallen är sockskaften virkade med resår (2.1) och tån rundvirkad i främre maskbågen (1.1).



2.5) Till sist en kombination som jag nog har använt bara en gång. Varv ett virkas i främre maskbågen, vänd, virka varv två i bakre maskbågen. Inga aviga maskor.


Ena sidan får de här ganska glesa ribborna (ovan),  medan den andra sidan (nedan) blir relativt tät med horisontella maskor. Jag väljer med flit att inte kalla den ena för fram- och den andra för baksida, för det beror återigen på vad man vill åstadkomma. Sidan med de glesare ribborna är den man har mot sig när man virkar maskorna i främre maskbågen.


Exempel: mina tulpanmuddar!



1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för din fina sammanfattning. Jag virkar också med vanlig virknål och det fungerar väldigt bra. Jag vinklar den bara mer horisontellt.
/Sofia