måndag 17 juli 2017

Fasta maskor



Mitt i sommaren blev det till slut semester! 
Några veckor att pusta ut.
Min semester börjar precis idag, och ingenting är planerat.



Men virkandet är ju konstant, och det jag virkar mest på just nu är en kofta i det mjuka Drops-garnet Cotton Merino (52% ull och 48% bomull).
Jag improviserar som vanligt, arbetar med raka stycken. Mönstret består av bara fasta maskor - men maskorna är virkade på olika sätt. Det ger en relief-artad yta som ser olika ut beroende på från vilket håll ljuset kommer och från vilket håll man tittar.
Färgerna ser också ut att vara mer inflätade i varandra än vad som egentligen är fallet.










Så här är grundmönstret:
Det fungerar med ett jämt antal maskor på varvet och två färger, vartannat varv den ena färgen, vartannat varv den andra. Det virkas alltså två varv åt varje håll innan arbetet vänds, ett varv av varje färg. Därför gör du också två vändmaskor när du tar upp den nya färgen och börjar om på ett nytt varv.

Varv 1, med färg 1: (rätsidan) 1 fm om båda mb, 1 fm i bakre mb, upprepa hela varvet. Lås sista öglan genom att dra nystanet genom den.
Varv 2, med färg 2: (rätsidan) Börja om i arbetets högerkant, virka 1 fm om båda mb, 1 fm i bakre mb, upprepa varvet ut. Vänd.
Varv 3, med färg 1: (avigsidan) 2 vändmaskor, 1 fm om båda mb, 1 avig fm i bakre mb, upprepa varvet ut. Lås den sista maskan på samma sätt som tidigare.
Varv 4, med färg 2: (avigsidan) 2 vändmaskor, 1 fm om båda mb, 1 avig fm i bakre mb, upprepa varvet ut.
Efter varv 4 är båda trådarna vid arbetets högerkant igen och det är bara att börja om från början.

Här är min beskrivning av aviga maskor för den som inte sett det tidigare.



Bilderna nedan är från årets orkidé-jakt. Man får inte röra dem, det vet jag, men jaga dem med kamera, det får man! Det finns så mycket av dem i år så man blir överväldigad. Vi har hittat två nya lokaler av nattviol här inom gångavstånd från huset.









Hur det gick i Skellefteå? Jodå, jag fick prata om smygmaskvirkning med nya människor hela tiden i två dagar. Reaktionerna från dem jag träffade var allt från "det där kan jag också" till "jag är säker på att det är stickat". Om någon studiecirkel blir av i höst - det visar sig väl. Var det något som blev sålt då? Jo några vantar och muddar blev faktiskt sålda. De köptes av sörlänningar på besök i staden.





söndag 25 juni 2017

Smygmaskor på längden och på tvären



Mitt i sommaren sitter man och knåpar med sockar och mössor och andra ullgarnsprojekt. Är detta helt sunt?
Ja, just idag är det i och för sig inte någon hetta i luften - tio grader och regn.

Det här är en samling smygmaskvirkningsalster! Jag har gjort alltihopa för att ta med det till stan på ett särskilt evenemang nästa helg: det kallas kyrkhelgen. Jag ska visa smygmaskvirkning, jag gör det för Vuxenskolans räkning och de vill att jag ska ha några saker att sälja... Som jag alltid har sagt att jag ALDRIG skulle. Men nu gör jag det bara för att visa att det går, att tekniken finns. Om tillräckligt många är intresserade kan vi sedan starta en studiecirkel!
Jag har försökt göra så många olika saker som möjligt, utan att börja på något omöjligt som skulle ta för mycket tid. (Har kopierat sånt jag redan gjort tidigare.) Det är ändå inte mer än några veckor sedan jag fick frågan att vara med. Och det är fortfarande några dagar kvar, jag borde hinna göra en eller ett par saker till... Jag vill ju visa på de oändliga möjligheterna!




onsdag 24 maj 2017

På jakt efter den perfekta virksockan



Smygmaskvirkning har den egenskapen att man kan skapa ett töjbart material, det är nog det som fascinerar mig och som fått mig att fortsätta experimentera med det. En sak som behöver töjbarhet är sockar, och i några år nu har jag jobbat på att utveckla en bra modell för smygmaskvirkade sockar. Så här ser den senaste versionen ut. 

Lustigt nog sitter alla sockar bra på min egen fot, hur jag än virkar dem, men det är lite kinkigare med makens. När jag har mätt med måttband har det också visat sig att proportionerna är ganska olika!
Det är för att få herrsockarna att sitta bra som jag börjat göra hälpartiet högre och högre.

Det fina blågröna garnet i de två mindre sockparen är Järbo Mellanraggi, färgen heter 28219.

Jag virkar vidare...



måndag 8 maj 2017

En herrtröja


Våren kommer! Kanske, eller i alla fall på sikt (hoppas man). Vädret är fram och tillbaka, ena stunden kvittrar fåglarna glatt och öronbedövande, i nästa stund yr snön så tätt att man inte ser till grannarna.

Jag fortsätter mitt utforskande av tröjvirkning, och den här gången har jag gjort en tröja åt maken.



Utgångspunkten var att konstruera tröjan på samma sätt som jag gjorde den senaste, dvs den som blev färdig i januari. Med så raka former som möjligt, och utan att räkna ut alla mått och maskantal i förväg: i stället att kunna mäta direkt på kroppen och virka bit för bit allt eftersom.

Man kan beskriva det som en kombination av uppifrån-och-ner och virkad på tvären. (Eller sidledes? -eller vad heter det när varven går lodrätt på kroppen?)

Bilden ovan visar det rundvirkade oket. För att få halsöppningen mera framåt, så att det blir skillnad på bak och fram på tröjan, så kom jag på att virka på några extra varv på ena halvan (som då blir bak).



Själva maskorna i oket är en variant av förlängda fasta maskor, som jag faktiskt experimenterade fram under arbetets gång.

Ribbmönstret i nederdelen (kroppen och ärmarna) är detsamma som sist: ett varv halvstolpar i bakre maskbågen, nästa varv halvstolpar i tredje maskbågen.

Sen så är det ju ribbvirkade kanter runt halsen, ärmarna och nederkanten också. De är virkade med smygmaskor i bakre maskbågen.


(Jag har gjort ett fel på ett ställe! Det syns i högerkanten av bilden ovan - det vita och det grå har bytt plats. Det spelar förstås ingen roll, men det var ändå lustigt att jag inte upptäckte det förrän jag både virkat klart, sytt ihop tröjan, fotat den och lagt ut bilder på ravelry...)


Garnet heter Nicole (Falkgarn) och består av 50% merino och 50% akryl.




torsdag 6 april 2017

Min odiskreta sjal


Den är färdig, min Discrete Geometry!


 
Många maskor blir det med nästan bara fasta maskor! 
Efter blockning är sjalen 150 cm lång och 25 cm bred, fast lite bredare i den ena ändan. Det är för att de första varven är virkade med en lite större virknål än resten. Jag hade nämligen börjat med en 3,5 mm, men tyckte mönstret blev liksom för oklart  då, med stora hål, så jag bytte till en 3 mm och då blev mönstret tydligt och fint. Brydde mig inte om att repa upp det virkade utan lät det bara bli en bredare kant.


Hela sjalen är virkad i fasta maskor, och några enstaka stolpar i kanterna. Många maskor blir det!
Mönstret består av sex varv som upprepar sig, och jag har använt fyra färger för de sex varven vilket gör att det blir tre mönsterrapporter innan mönstret kommer igen.



Dessutom finns det färgskiftningar både i det blå och det ljusblå garnet. 
Det blå garnet är tex mera turkost i ena ändan av sjalen och mer blålila i den andra, medan det ljusblå (som ser nästan vitt ut på mina bilder) har en kortare rytm. Vissa partier är det nästan beige och lierar sig med varvet intill.
 Alla garner står på min projektsida på ravelry.



I mönstret är sjalen helt vändbar och lika på båda sidor, men jag kunde inte låta bli att göra ena sidan till framsida för att få mönstret att framträda ännu tydligare och finare. Jag har helt enkelt virkat tillbakavarven med aviga maskor. Det syns kanske mest om man tittar noga (baksidan är till vänster i bilden ovan).



fredag 24 mars 2017

Risken för gräsbränder...

 

...känns inte så stor när man ser ut genom fönstret.
Fast jag hörde nyss på radion att den är större söderut.




Virkar just nu:
Discrete geometry av Circium Crochet.

Namnet måste vara ironiskt, för "diskret" är väl inte det första ordet man tänker på för att beskriva det här detaljerade mönstret med sina krokar och svängar?

torsdag 9 mars 2017

Virkad mönstermagi


Maria Gullberg har kommit ut med en ny bok.



Hon har gjort variationer på den klassiska mormorsrutan.



Genom att sätta ihop rutor på olika sätt skapas nya komplexa mönster.



Man associerar inte till mormorsrutor längre, när de här mönstren framträder.
De är ganska fascinerande och jag är imponerad!



Och dessutom, som en nyhet för den som virkat tidigare efter Maria Gullbergs mönster kan jag meddela att den här boken innehåller riktiga diagram!



Helt enkelt, en snygg bok med snygga bilder!


tisdag 14 februari 2017

Alpackatröja


Då och då måste man ge sig på ett större projekt -- större än tex vantar då. Att designa en egen tröja är ju alltid en lagom utmaning och jag har gjort det förut.
Den här gången var min idé att få ihop ett bärbart plagg av mina olika alpackagarner.


Jag försökte först räkna ut någon snygg randning, men lyckades inte med det. I stället började jag med att plocka ut allt blått och svart och så arbeta med garnet dubbelt för den här melerade effekten.
Hela tröjan är gjord i halvstolpar. För själva kroppen virkade jag (fram och tillbaka med vändning) ett varv i bakre maskbågen och nästa i tredje maskbågen (den ligger ju liksom framför maskan när man har vänt), och virkade sedan ihop den långa remsan till en cylinder.


Så ser den ut när jag vänt den rätt - det är ju på det här hållet den ska användas.


Sedan gjorde jag ett ok, som virkades som en cirkel från halsringningen och utåt. Även detta är virkat nästan bara med halvstolpar - men utan vändning då, i stället runt runt.

För att få nåt slags mönster virkade jag in reliefstolpar i avvikande färger.


Ärmarna är virkade med samma halvstolpemönster som själva kroppen. Hade jag haft mera blått så hade de fått vara helt blå, men nu blev de så här i stället.
De har en helt rak överkant, men gick ändå fint att sy in i ärmhålen!
 
En varm och väldigt mjuk och skön tröja blev det! Vill nån se fler bilder får ni titta på tröjan på ravelry, där har jag också antecknat vilka garner jag har använt.



söndag 15 januari 2017

Vantar, vantar



Oktober, november, december höll jag på med vantar. Ja, i inlägget från den 23 oktober visade jag visst även arbetsgången för mina kombinerade smygmask- och flerfärgsvirkningsvantar.



Steg ett - ett par för korta vantar smygmaskvirkas.


Steg två - två cylindrar virkas med flerfärgsvirkning och ett valt mönster. Varje cylinder plattas till och sys ihop till en ring som passar i storlek att träs över handleden.



Steg tre - de två ringarna sys fast som muddar på de för korta vantarna. Färdigt!



Jag såg att det blev snyggare med två varv av varje färg än bara ett som i det första paret.



Jag virkar ett varv i bakre maskbågen och tillbakavarvet avigt i främre maskbågen.



Innan jag blev helt nöjd med proportionerna mellan de olika delarna hade jag virkat en hel hop med vantpar. Antingen var det nån del jag tyckte var för liten, eller för stor, för kort eller för lång, för vid eller för trång... Hur svårt kan det vara?!



Provade olika mönster på varje par.



Jag hade ett nystan "Kunstgarn" (från Hjertegarn - visst är det snyggt men) som räckte till tre par vantar, och efter det fanns det ändå kvar av garnet!
(Okej, jag vet, garnet användes bara till 50% av vantarna eftersom de är randiga och jag använde lika mycket av andra garner... Men ändå.)



Till sist fick jag till ett par som jag tyckte var lagom. Lagom stora, lagom långa, lagom perfekta att sticka händerna i. Virkade med mjuk merinoull i stället för "Kunstgarnet". Dem gav jag bort, de andra paren har jag liggande här hemma, och några av dem är faktiskt använda.