måndag 15 augusti 2016

Fula ord?



Det har hänt igen. Det är så vanligt! "Virkning" är inte något man nämner -  om man gjort något man vill visa upp, tala eller skriva om, då kallar man det för stickning. Alla har ju tex hört talas om stickgraffitti - och när man tittar närmare på den är den nästan alltid virkad.

Men man säger inte ordet "virkad" högt, gud så pinsamt!

Och nu idag, alldeles nyss, då hände det igen.
Se det här inslaget i kvällens Västerbottensnytt.
Hör ni någon säga ordet "virkat"?
Ser ni något stickat i filmen?

Klär in omvärlden med färgglatt garn.


Förlåt, men jag kan inte låta bli att reagera, för vem skulle göra det om inte jag? Det skulle heller inte reta mig om det var lika vanligt att det hände tvärtom ibland, att stickning kallades för virkning. Men det händer aldrig.



lördag 6 augusti 2016

Lyckat misslyckat försök



 Får jag ta fram min blågula halsduk och heja på våra svenska medaljhopp nu?
Jag påbörjade den vid fotbolls-EM tidigare i sommar, men Sverige åkte ur tävlingen innan halsduken blev klar. Nu när det är dags för OS kan jag väl få visa den i sin helhet!



Detta måste jag berätta om hur jag gjort den: 
En gång försökte jag lära mig något som kallades "virkad nålbindning". Jag lyckades inte meddetsamma klura ut hur man skulle göra, utan gjorde några felaktiga försök först. Men den felaktiga virkningen föll mig i smaken! 
Den här halsduken är ett test i lite större skala av den felaktiga virkmaskan.




Den som vill får prova själv, så här gör man:
Om du har virkat länkade stolpar är det lätt: gör på samma sätt, men länka maskorna genom den övre delen av stolpen i stället för mitt på. Se bilden ovan. Man kan alltså börja varvet med en stolpe (eller tre luftmaskor). Stick sedan nålen genom den översta lodräta delen av stolpen som i bilden, dra upp en ögla = två öglor på nålen, stick nålen i nästa maska, dra upp en ögla = tre öglor på nålen, omtag, dra igenom två öglor = två öglor på nålen, omtag, dra igenom båda öglor på nålen = en ögla på nålen, maskan färdig.











onsdag 3 augusti 2016

Filtning/tovning: två test


Mohair är ett lustigt garn. Som kommer från en get och inte från ett får. Man kanske inte tänker på tovning i första hand när det gäller mohair, men skulle det vara möjligt? I teorin ska det inte gå: Tydligen har det så lite fjäll på ytan - såna fjäll som får ullgarn att haka ihop och filta sig - att det inte borde gå. Detta har jag nu läst på flera ställen, men visst har jag ibland blandat in mohair i nåt tovningsprojekt, visst funkade det ändå?

Jag hade faktiskt inte alls tänkt på att det skulle vara någon skillnad mellan ull och annat "naturligt" garn förrän frågan kom upp i ett forum nyligen. Jag var tvungen att göra ett praktiskt test.



Jag tog några gamla mohairgarner: det är nio olika. Jag hade inte alla banderoller i ordning men tror faktiskt inte att något av de här garnerna hade ullinblandning. Däremot var det akryl och någon annan syntetfiber i olika hög grad i de flesta. Båda bilderna ovan visar provlappen före tvätt i maskin.



Så här ser lappen ut efter tvätt! De olika garnerna reagerade väldigt olika. De två längst ner och de tre längst upp tovade nästan inte alls, medan de fyra i mitten drog ihop sig så hårt att man nästan inte kan se de olika varven.



I motljus framgår det tydligt hur tätt materialet har blivit i de fyra mittersta varven. 
Vad skillnaden beror på kan jag alltså inte exakt säga, kanske bara hur mycket resp lite akryl det var i garnen. Men jag har i alla fall en bra testlapp att utgå från om jag ska använda någon av garnerna.
Om jag ska tova. 
Eller om jag ska undvika det!
Mohair associerar man ju annars lätt med luddiga 80-tals-tröjor. Nån sån har jag inte nåt direkt intresse av att återskapa...



I stället gjorde jag sedan ett annat tovningstest. Den här väskan virkade jag och tovade förra sommaren. Jag kallade den för kylväska, men skulle den verkligen funka som kylväska på riktigt?
Jag kan ju tala om att jag inte har använt den för det ändamålet utan haft allt möjligt annat i den. Inne i en garderob...



För att testa isoleringsförmågan satte jag först en plastkasse i väskan och tog även fram en tovad ull-sittdyna.



Som jämförelse hade jag den här kylväskan. Den har jag minsann använt på riktigt, så sent som när jag senast var ute och åkte tåg för två veckor sedan. Den är ju "riktig". Jag fyllde fyra 50-cl-flaskor med kallt vatten från kranen, och stoppade två i vardera väskan, tillsammans med varsin frysklamp.



Den tovade sittdynan fick ligga som ett lock över flaskorna och frysklampen i ullväskan.
Sedan lät jag båda väskorna stå ute i solen på vår altan. Efter cirka sju timmar tog jag in båda och tempade vattnet i flaskorna. I den köpta väskan var temperaturen 15 grader i en flaska och 16 i den andra. I ullväskan var temperaturen 12 och 14 grader! Jag kände mig nöjd med resultatet, det visade att den tovade ullen till och med funkade bättre än den köpta kylväskan.

Kanske var jämförelsen inte helt rättvis eftersom den köpta väskan innehöll en del luft tillsammans med flaskorna och isklampen, medan min egen konstruktion med det lösa "locket" gick att göra mer tättslutande kring innehållet. Men ändå! Jag har ju använt båda så som de är möjliga att använda.