måndag 15 augusti 2016

Fula ord?



Det har hänt igen. Det är så vanligt! "Virkning" är inte något man nämner -  om man gjort något man vill visa upp, tala eller skriva om, då kallar man det för stickning. Alla har ju tex hört talas om stickgraffitti - och när man tittar närmare på den är den nästan alltid virkad.

Men man säger inte ordet "virkad" högt, gud så pinsamt!

Och nu idag, alldeles nyss, då hände det igen.
Se det här inslaget i kvällens Västerbottensnytt.
Hör ni någon säga ordet "virkat"?
Ser ni något stickat i filmen?

Klär in omvärlden med färgglatt garn.


Förlåt, men jag kan inte låta bli att reagera, för vem skulle göra det om inte jag? Det skulle heller inte reta mig om det var lika vanligt att det hände tvärtom ibland, att stickning kallades för virkning. Men det händer aldrig.



lördag 6 augusti 2016

Lyckat misslyckat försök



 Får jag ta fram min blågula halsduk och heja på våra svenska medaljhopp nu?
Jag påbörjade den vid fotbolls-EM tidigare i sommar, men Sverige åkte ur tävlingen innan halsduken blev klar. Nu när det är dags för OS kan jag väl få visa den i sin helhet!



Detta måste jag berätta om hur jag gjort den: 
En gång försökte jag lära mig något som kallades "virkad nålbindning". Jag lyckades inte meddetsamma klura ut hur man skulle göra, utan gjorde några felaktiga försök först. Men den felaktiga virkningen föll mig i smaken! 
Den här halsduken är ett test i lite större skala av den felaktiga virkmaskan.




Den som vill får prova själv, så här gör man:
Om du har virkat länkade stolpar är det lätt: gör på samma sätt, men länka maskorna genom den övre delen av stolpen i stället för mitt på. Se bilden ovan. Man kan alltså börja varvet med en stolpe (eller tre luftmaskor). Stick sedan nålen genom den översta lodräta delen av stolpen som i bilden, dra upp en ögla = två öglor på nålen, stick nålen i nästa maska, dra upp en ögla = tre öglor på nålen, omtag, dra igenom två öglor = två öglor på nålen, omtag, dra igenom båda öglor på nålen = en ögla på nålen, maskan färdig.











onsdag 3 augusti 2016

Filtning/tovning: två test


Mohair är ett lustigt garn. Som kommer från en get och inte från ett får. Man kanske inte tänker på tovning i första hand när det gäller mohair, men skulle det vara möjligt? I teorin ska det inte gå: Tydligen har det så lite fjäll på ytan - såna fjäll som får ullgarn att haka ihop och filta sig - att det inte borde gå. Detta har jag nu läst på flera ställen, men visst har jag ibland blandat in mohair i nåt tovningsprojekt, visst funkade det ändå?

Jag hade faktiskt inte alls tänkt på att det skulle vara någon skillnad mellan ull och annat "naturligt" garn förrän frågan kom upp i ett forum nyligen. Jag var tvungen att göra ett praktiskt test.



Jag tog några gamla mohairgarner: det är nio olika. Jag hade inte alla banderoller i ordning men tror faktiskt inte att något av de här garnerna hade ullinblandning. Däremot var det akryl och någon annan syntetfiber i olika hög grad i de flesta. Båda bilderna ovan visar provlappen före tvätt i maskin.



Så här ser lappen ut efter tvätt! De olika garnerna reagerade väldigt olika. De två längst ner och de tre längst upp tovade nästan inte alls, medan de fyra i mitten drog ihop sig så hårt att man nästan inte kan se de olika varven.



I motljus framgår det tydligt hur tätt materialet har blivit i de fyra mittersta varven. 
Vad skillnaden beror på kan jag alltså inte exakt säga, kanske bara hur mycket resp lite akryl det var i garnen. Men jag har i alla fall en bra testlapp att utgå från om jag ska använda någon av garnerna.
Om jag ska tova. 
Eller om jag ska undvika det!
Mohair associerar man ju annars lätt med luddiga 80-tals-tröjor. Nån sån har jag inte nåt direkt intresse av att återskapa...



I stället gjorde jag sedan ett annat tovningstest. Den här väskan virkade jag och tovade förra sommaren. Jag kallade den för kylväska, men skulle den verkligen funka som kylväska på riktigt?
Jag kan ju tala om att jag inte har använt den för det ändamålet utan haft allt möjligt annat i den. Inne i en garderob...



För att testa isoleringsförmågan satte jag först en plastkasse i väskan och tog även fram en tovad ull-sittdyna.



Som jämförelse hade jag den här kylväskan. Den har jag minsann använt på riktigt, så sent som när jag senast var ute och åkte tåg för två veckor sedan. Den är ju "riktig". Jag fyllde fyra 50-cl-flaskor med kallt vatten från kranen, och stoppade två i vardera väskan, tillsammans med varsin frysklamp.



Den tovade sittdynan fick ligga som ett lock över flaskorna och frysklampen i ullväskan.
Sedan lät jag båda väskorna stå ute i solen på vår altan. Efter cirka sju timmar tog jag in båda och tempade vattnet i flaskorna. I den köpta väskan var temperaturen 15 grader i en flaska och 16 i den andra. I ullväskan var temperaturen 12 och 14 grader! Jag kände mig nöjd med resultatet, det visade att den tovade ullen till och med funkade bättre än den köpta kylväskan.

Kanske var jämförelsen inte helt rättvis eftersom den köpta väskan innehöll en del luft tillsammans med flaskorna och isklampen, medan min egen konstruktion med det lösa "locket" gick att göra mer tättslutande kring innehållet. Men ändå! Jag har ju använt båda så som de är möjliga att använda.




lördag 9 juli 2016

Sommarläsning


Den här sommaren försöker jag läsa om virkningens historia. Det började med att jag läste den här uppsatsen av Pia Sandgren, Ursprung okänt: virkningens utveckling i Sverige fram till 1900-talet. Jag har läst den förut, men nu tog jag fram den igen. Sedan ville jag fortsätta med att läsa något av det som Pia Sandgren refererar till i sin uppsats.

Jag försökte börja att läsa A living mystery av Annie Louise Potter. Tyvärr en inte särskilt bra bok! Inget logiskt resonemang, ingen ordning i texten alls. Framför allt - handlar den om virkning? Eller om allt möjligt annat? Jag har läst nästan halva boken och det står sida upp och sida ner med högtravande meningar om knitting, netting, looping, lace... Det är nålbindning och knyppling och jag vet inte allt. Utom virkning.

Så jag lämnade den halvvägs och började med den andra: Lis Paludan: Crochet history and technique. Jag läser den på engelska för det var den jag fick tag på, jag antar att den finns på svenska också. Här finns i alla fall en röd tråd att följa! I början handlar det om virknålar, eftersom det är utformningen av de tidigaste virknålarna som författaren menar ger en ledtråd till hur virkningen startade för så där en tvåhundra år sedan. Virknålarna såg ut ungefär som de krokförsedda nålar som användes till tambursöm, virkningen skulle därför ha uppstått ur tambursömmen. Och med alla de bilder som visas för att underbygga den teorin så köper jag den.

Smygmaskvirkningen verkar ha funnits parallellt, utan att det två teknikerna har haft något samband. Snarare har det varit som två ytterligheter: Den tidigaste virkningen: spetstillverkning, något för överklassen att ägna sig åt, att göra spetsar att dekorera sina dräkter med... Smygmaskvirkningen: Med grovt ullgarn tillverkning av vantar och mössor för den arbetande befolkningen att värma sig med. Kontrasten kunde inte vara större.




När vi kom hem från vår lilla semestertripp till Skåne var "gobelänggräsmattan" i full blom! 
Vid den här tiden är det vitklöver som dominerar, jämte huvudsakligen fibblor, brunört och groblad. 
Jag tror humlorna hade en underbar vecka medan vi var borta!









tisdag 5 juli 2016

Virkspaning



Nyss hemkommen från en semestervecka i Skåne, i det vackra Österlen, vill jag visa några virkspaningsbilder!



Vi besökte nämligen nationalparken Stens huvud, och där vid infarten till parken låg ett kafe.



Vi satt ute och fikade i det vackra vädret, och det gjorde de övriga besökarna som jag såg också, men inomhus såg det ut så här. Möblerat med gamla fina möbler, otroliga vävnader på väggarna... och vita virkade dukar på alla bord! Vilken överraskning.



Jag skulle inte våga sitta där och spilla kaffe på duken!



Jag var tvungen att fråga personalen om dukarna, för även om de har olika mönster så är de ändå alla konsekvent virkade i samma vita garn, som om de hörde ihop. Och så många, så stora, det är inget man hittar på loppis, utan de måste vara gjorda just för platsen, just för de här borden. Personalen trodde att de var gjorda av någon förening, och det låter logiskt.



Alla stolar, soffor, gamla målade skåp, vävnader, mattor, kuddar - allt var som från ett museum.



Kaféet heter Kaffestugan Annorlunda, ligger i närheten av Kivik.



tisdag 21 juni 2016

Svenska färger


Ska Sverige försvara de svenska färgerna imorgon?
Vi får väl se men jag har i alla fall nånting blått och gult på gång,
en väldigt enkel långrandig blågul sjal.
Man måste ju ha en sommarvirkning!

Det blå garnet är Delfi bambuviskos (70% bambu och 30% bomull).
Det gula - guldfärgade! - är Sirdar Snuggly Babybamboo (80% bambu och 20% ull).
De är inte riktigt lika i tjocklek, men jag tror det här går ändå. Jag har som vanligt plockat ihop nånting ur garnlagret, en kombination som jag tyckte om, och det är bambu i båda.

Delfi har jag använt tidigare, till den rosa blommiga sjalen, och det är så perfekt mjukt.



...Hur är läget i gobelänggräsmattan då?


 
Smörblommor har avlöst maskrosorna...


Hundkex sticker upp över grässtråna strax efter att man klippt, otroligt hur fort de kan växa och att de kan blomma en decimeter över marken fast de annars blir meterhöga! 





Jag har inte namn på alla blommor jag hittar i vår gräsmatta, men det här är i alla fall ormrot: De små groddknopparna som sitter nedanför blommorna kan man äta, och de är faktiskt goda! Som mini-nötter.






torsdag 9 juni 2016

Humulus


Humulus är det vetenskapliga namnet på humle, Humulus lupulus mer exakt. Humle har ett slingrande växtsätt, därför tyckte jag att mina torgvantyar kunde få låna namnet.



Det var visst så länge sedan som i februari som jag berättade om att jag höll på med dessa halvvantar. Ja tiden går! Sedan dess har jag haft mönstret på provvirkning hos några smygmaskvirkare.
Den högra och den vänstra ser olika ut när de ligger så här, men när de sitter på handen matchar de både i passform och storlek.



Riktigt färdigt är det ändå inte ännu, mönstret, det är en långsam process. Testvirkning, korrekturläsning, omskrivning, små små förändringar och förbättringar. Misstag ska rättas till, otydligheter ska förtydligas. Det handlar ju om att beskriva en ny teknik.



Det vita paret är virkat i Drops Alpaca. Själva slingermönstret är gjort på samma sätt som i mina smygmaskvirkade sockar, men resten av vanten är virkad i ett nytt mönster: ena varvet virkas smygmaskorna i bakre maskbågen, nästa varv virkas avigt i främre maskbågen. Varför har jag inte provat denna kombination tidigare? Vet inte, men jag gillar det! Kommer absolut att använda det mera i framtiden.



Det rosa paret är virkat i ett akrylgarn, ovanligt för att vara mig, men jag ville testa skillnaden:
Garnet heter Krabat Lyx från Falkgarn. Garnet är lite tunnare än Alpaca så dessa är något mindre i storlek än det vita paret.

Snart, snart, ska mönstret vara färdigkollat.